Varför kan inte allt vara bra, varför kan inte jag bli lika älskad som jag vill va?
Varför är mitt liv så svårt, när det ända jag gör e att kämpa hårt?
Livet går och här står jag. Med ett leende på läpparna och tänker på det som har varit..Klockan tickar och dagarna går, sommarn försvinner och snart fryser jag stående i den kalla snön. När man äntligen hittar det rätta så försvinner den lika fort som den kom, förstår inte varför folk bara försvinner när allt är som bäst, man faller tillbaka till det som var utan att man inte ens har hunnit tänka...  innan man har hunnit säga hejdå.. ta ett farväl av dom som man värkligen vill ha mer än allt. Man vill och kämpar för att det ska bli så som man vill men man får inget tillbaka.. Eller så går allt bra och sen när allt är som bäst så rasar allt igen.  Det regnar ute och små tårar rinner ner för mina kinder.. Har slutat hoppas på kärleken för varenda gång jag satsar på den så rasar allt. Jag bygger upp mig igen men snubblar alltid på mål linjen. Varför försvinner värmen och solen när man mår som bäst när man bara vill ha mer och njuta.. Njuta av livet för en gångs skull, sluta bara tänka på andra som bara säger tack för att jag hjälper dom men sen inte får något tillbaks. Dom som säger att dom känner mig bäst och älskar mig mest ser inte att jag mår dåligt, att jag hela tiden gråter så fort jag kommer hem.. Tro inte att ni känner mig för det gör ni inte. Det finns bara 2 som gör det och det e inte ens mig själv. Blotta tanken på att inte ens jag känner igen mig själv får mig att bli rädd,
 Varför kan inte allt vara bra, varför kan inte jag bli lika älskad som jag vill va?
Varför är mitt liv så svårt, när det ända jag gör e att kämpa hårt?
...